lmunther

Det var flera månader sedan jag skrev, borde jag ens få ha en blogg?

Jag har fått lära mig mer om mig själv än vad jag ville veta.
Jag har haft ont i magen sedan Februari/April. Jag kräktes nästan varje dag och var helt väck på dagarna.
Detta visade sig ( ett halv år senare) att jag är mjölkallergiker!
Jaha, där ser man. Så nu får man anpassa livet efter det, läsa på allt man köper och vara övertydlig för folk på restauranger att man inte är laktosintolerans (vilket alla verkar tro att man menar när man säger mjölkallergiker)
Jag tål INGEN mjölk, inte laktosfri heller. Det är inte mjölksockret som jag är allergisk mot utan mjölkproteinet.
Så där ryker all mjölk och ett tips... Havremjölk suger!
Funkar om man ska baka bröd eller något sånt men det smakar riktigt illa annars!

Jag gick hos en optiker här i Landskrona efter att min kära sambo har tjatat om min dåliga syn i över 1 år.
När jag gick hos en optiker i Karlshamn så sa de att jag har ett sådant litet synfel så jag behöver inte ha glasögon.
Min sambo sa tvärtom.
Jag gick till optikern här och fick reda på att jag har ett väldigt stort synfel och tydligen väldigt olika på de båda ögonen.
Sedan har jag tydligen en väldigt illa utåtskelning som kommer behövas opereras om det inte blir bättre.
Toppen!! Känns ju härligt att man har gått så länge och tyckt att man har sett dåligt men att de som jobbar med sådant har sagt annorlunda.

Och sedan har vi den "bästa" nyheten.
För ungefär 8 år sedan så började jag få ont i händerna när jag lyfte kassar jag tänkte inte så mycket på det, sen blev handlederna värre. Så jag gick till en doktor som sa att jag va rsvag i handlederna och behövde träna upp dom. Jag gjorde då övningar jag fick men det gjorde bara ont så jag slutade. Och eftersom att jag är en sådan människa som tänker "det går över" så lärde jag mig bara att leva med att jag hade ont. Några år senare så fick jag jätte ont i bröstet. Jag låg hemma i några veckor, bara låg och kunde inte göra någonting för jag hade så ont i bröstet, det var en inflammation som skulle gå över sa läkarna. Jag skadade även höften och det skulle med bli bättre.
Men det har det aldrig blivit.
Efter att jag och min kära gubbe hade varit och shoppat några timmar så satte jag mig i soffan, tog av mig stumporna och såg mina fötter, jätte svullna och jätte varma. Det gick inte ner och värken släppte inte.
Jag åkte sedan till aktuen i Lund några dagar senare och de skickade mig sedan till en Reumatolog i Lund. De tog många speciella prover och tryckte en rysligt massa på mig vilket gjorde jätte ont.
Och det visade sig att jag är reumatiker.
Så tack för det! Då har jag haft detta sedan jag var runt 12 men har inte fått riktig hjälp eftersom att jag är för ung för att kunna ha det här enligt många. Visst jag är ung men jag är reumatiker.
Och jag önskar att jag kunde stämma alla de läkarna som bara har sagt att det är en inflammation och skickat hem mig med fel medicin och fel övningar! Både för min egna skull och för andras. Helt sjukt att bara för att man är ung så
kan det inte hände den personen!
Man måste vara frisk för att orka med att vara sjuk! Tack och lov så har jag en underbar man som slåss för mig med.
Men de stackarna som är själva men ändå orkar stå på sig, de förtjänar en guldstjärna.
Så stå på er! Ålder, kön, utseende, ursprung spelar ingen roll bara kämpa på. Det suger när man står där och ingen lyssnar eller vill hjälpa dig, men ge inte upp. Jag har hittat underbara läkare nu, det tog mig lång tid men nu får jag hjälp. De är få men när man väl hittar dom så är det så skönt!




Ta hand om er.
Kärlek, Linnea